The Rights Bearing Subject in Early Modern European Rights Discourses- Class, Gender, and Colonialism

Hjärtligt välkomna till symposium arrangerat av Mänskliga rättigheter, numera tillhörande historiska institutionen!

Vi avslutar vår serie symposier om rättighetsdiskurser i tidigmodern tid med ett arrangemang om rättighetssubjektet, med fokus på genus, klass och kolonialism. Vem är mänsklig nog att ha rättigheter?

Var och när? Tisdag 24 januari med start kl. 10.15 till cirka 17. Sal L403, SOL-centrum.

 Programmet med hålltider ser ni här nedan. Ni finner också programmet samt alla abstracts här: http://www.mrs.lu.se/o.o.i.s/29177

 10.15 Lena Halldenius, Lund University

Welcome and introduction

 10.30-11.30 Gunlög Fur, Linneaus University

Who is Human? The problem of Early Modern Encounters with American Indians

(Coffee)

 11.45-12.45 Madeline C. Zilfi, University of Maryland,

College Park: Ottoman Reformism and the Rise of Public Man

(12.45-14.00 Lunch)

14.00-15.00 Ilse Paakkinen, University of Helsinki

The Rights and Humanity of Women in Christine de Pizan’s Thought

(Coffee)

15.15-16.15 Lena Halldenius, Lund University

Slaves, Labourers and other Things Owned. On Rights and Property in Mary Wollstonecraft’s Feminism

Om de duktiga MR-tjejerna och att våga vara en slacker

Detta inlägg vill jag tillägna de fantastiska kvinnor som är mina kursare och vänner. Ni är otroligt duktiga och kommer på ert osjälviska vis uträtta mycket stort inom vårt fält och bidra till att göra världen en bättre plats.

Eftersom jag vet att ert tvättäkta engagemang för de mänskliga rättigheterna kommer genomsyra era liv så vill jag däremot uppmuntra er att tillsammans med mig avge ett motsatt nyårslöfte: att inte vara rädda för att plocka fram den själviska slackern i er.

Jag sitter här och läser uppsatser inför den stundande opponeringen av våra C-uppsatser på fredag. Jag tar en paus och skriver detta blogg-inlägg när jag märker att jag börjar göra två saker: 1. Letar fel i andras uppsatser och 2. Öppnar min egen inlämnade uppsats och letar fel i den. Detta trots att jag vet att inget gott kan komma ur det, endast ånger och frustration. Att jag kände mig stolt över mig själv och min insats när jag lämnade in uppsatsen förra veckan har jag redan glömt.

Under året har vi många gånger diskuterat prestationsångest, betyg och stress. Att inte göra våra kursansvariga besvikna, att inte göra oss själva besvikna. Ibland har det lätt till svår frustration, migrän, och till och med panikångest. Men hur kan man vara omotiverad inför studierna när det rör sig om ett så spännande ämne och man har valt det själv?

Studenter från andra områden frågar oss om vi nånsin känner oss helt lediga från våra studier, just eftersom vårt engagemang för rättvisa är en del av de vi är, en del av våra personligheter. Vi är tränade i att alltid uppmärksamma ojämlikheter och maktstrukturer och genusglasögonen går inte att ta av. På fritiden ägnar vi oss åt Amnesty, Tamam, Ofog, CISV och Utrikespolitiska föreningen, går på filmvisningar och seminarier. Kort sagt, mycket av vår tid går till att bry sig om andra och värna om andras välbefinnande.

Jag själv får nästan dåligt samvete över att som MR-student välja Jersey Shore eller RuPaul’s Dragrace som avkoppling framför Dox och Världens Konflikter. När jag ska gå på bio kommer jag på mig själv med att föredra amerikansk skit på SF framför italienska mocumentaries på Kino. Jag nästan skäms för att erkänna att min sambo ser på fler dokumentärer och läser mer nyheter än vad jag gör.

Mitt nyårslöfte är att inte skämmas över det. Att vara student i mänskliga rättigheter betyder inte att mitt liv ska präglas av självuppoffring. Jag är också ett mål i mig själv. Jag är också en av de kvinnor som jag skriver uppsatser om, som inte ska behöva vara duktiga och högpresterande för att känna att de är värda något. Mina genusglasögon sitter där de sitter ändå och det har visat sig att jag hittills har valt uppsatsämnen från den populärkultur som jag omger mig med på min fritid.

Så kära vänner, jag ber er inte att släppa på ert engagemang, utan snarare bara våga inkludera er själva i det. Att vara feminist och ung kvinna innebär inte att arbeta hårdare än män eller andra kvinnor, utan att vila i att man inte har något bevisa.

Av Selma Hedlund

Förutsättningar för språkliga rättigheter

På lördag är den Internationella dagen för mänskliga rättigheter. Vi uppmärksammar det redan i morgon, fredag 9 december, med en heldag om språkrättigheter. Välkomna!

Plats: Auditorium, SOL-centrum

10.15 Welcome

10.30 Gerd Carling : Ett språk eller många? Svårigheter och möjligheter för romani chib

11.30 Juliette Huber & Felix Ahlner (LACOLA-project) : Makalero & East Timor/ Elfdalian (Älvdalska) & EU

14.00 Tove Skutnabb Kangas : Do Kurds in Turkey have any linguistic human rights in education?

15.15 Panel discussion : Language rights – Who has them and what do they mean? Participants: Memet Aktürk Drake, Robert Phillipson, Tove Skutnabb Kangas, Mattias Nowak

Being-In-Human: The Critical Theory and Law of Human Rights

I was fortunate enough to attend a wonderful conference with the rather mysterious name ‘Being-In-Human’ at Birkbeck College in London 17-19 November. For those of you who missed it, the majority of the presentations are now available as mp3′s from the Backdoor Broadcasting Company. Among the presenters were luminaries such as Chantal Mouffe, Costas Douzinas, Samuel Moyn, Drucilla Cornell and Conor Gearty.

LINDE LINDKVIST

Somali diaspora mujahedeen complicates the war against Al-Shabaab

By Herbert Awuor

The war on Al-Shabaab is quickly taking a new twist; becoming more asymmetrical and expensive to fight, straining the efforts of Kenyan Defense Forces, African Union Mission to Somalia troops (Amisom), and TFG servicemen on the ground.

Last week, the New York Times reported that Abdisalan Hussein Ali, a young, talkative American born Somali raised in Minneapolis, Minnesota, brought his own life to a bloody end in Mogadishu.

Ali was one of the two bombers who blew themselves up in a suicide attack that killed several African Union peacekeepers deployed under Amisom in Mogadishu last week. Before he died, Ali left a suicide note urging more Americans to join other mujahedeen in what he termed as jihad in Somalia.

Ali, therefore, is one of a large group of foreigners who have swelled the ranks of Al-Shabaab since the group gained prominence in 2006.

That contingent of foreign fighters – numbering in the hundreds according to experts – have changed the gene-pool of what was originally a nationalist movement aiming to impose an Islamic state in Somalia and turned the Shabaab into an extension of a global movement of Muslim extremists that has loyalties to Al-Qaeda.

Somalia analysts say it is this influential foreign contingent that has radicalised the Somali youth in Al-Shabaab and driven the evolution of the movement from a domestic insurgency into a criminal militant group with ambitions to strike far outside Somalia.

Defining Organized Armed Groups – Reliable Intelligence or Reckless Immitation of Legal Standards?

Välkomna till forskarseminariet i mänskliga rättigheter.

• Tisdag 29 november kl. 14.15 i sal L503, SOL-centrum, Lunds universitet

Olof Beckman, lektor i folkrätt, presenterar en planerad studie om irreguljära beväpnade grupper: Defining Organized Armed Groups – Reliable Intelligence or Reckless Immitation of Legal Standards?

Det är inte längre så enkelt att de som strider i krig tillhör nationella förband i igenkännbara uniformer och att alla andra är civila som inte direkt deltar i strid och som ska skyddas ifrån väpnad attack. Så kallade “organized armed groups” befinner sig någonstans i gråzonen mellan militär och civil. Denna planerade studie behandlar folkrättsliga aspekter på denna gråzon och upplösningen av skiljelinjen mellan militärt och civilt.