Måste vi höja våra röster?

Det är trångt inne på Moriska paviljongen i Malmö, en grå måndagskväll i november. Kön ringlar sig lång utanför ingången. – Tyvärr, det är fullsatt, hojtar en skäggig kille. Det går ett ett sus av besvikelse genom raden av människor. Inne i den stora salen är suset snarare förväntansfullt. Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan, som ska agera moderator presenterar gästerna: Gudrun Schyman, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Tillsammans har de hållit sig i det politiska toppskiktet i ett halvt sekel.

Spelar det någon roll att ni är kvinnor? Gör varannan damernas någon skillnad? Maria Wetterstrand hugger snabbt första frågan och slår fast att ja, det spelar roll. Är kvinnor representerade i maktskiktet innebär det att man har använt hela spektret av kompetens när man rekryterat. Gudrun tar genast frågan vidare och menar att om vi ska kunna ändra det rekryteringsmönster som vi ser idag, där män rekryterar likasinnade män, måste det lagstiftas om kvotering. Maria ställer sig skeptiskt till att staten ska in och peta, som hon uttrycker det, företagen borde förstå själva att de går miste om kompetens. Mona håller med Gudrun och menar att företagstopparna har så pass stor makt i samhället idag att de måste finna sig i att vara med och ta ansvar för det demokratiska och jämlika Sverige.

Behandlas kvinnor annorlunda inom politiken? Frågan ställs till Mona, som utan tvekan svarar jakande. Inte minst inom socialdemokratin i synnerhet. Hon förklarar det med att partiets historiska tradition hyllar den arbetande mannen. Det är gruv- och byggarbetets söner de sjungit om i hundra år, inte undersköterskornas döttrar. Gudrun håller med och förklarar sitt avhopp från Vänsterpartiets topp med att de inte till fullo insett att de mänskliga rättigheter man kämpar för innefattar fler än den vita, manliga arbetarklassen.

När de äldre kvinnorna vittnar om främlingskapet de ofta känt som kvinnor i politiken, om sexistiska skämt och medias märkliga frågor tar Mara Wetterstrand avstånd. Något sådant har jag aldrig upplevt i Miljöpartiet, säger hon, och ifrågasätter samtidigt de andra partiernas kvinnoförbund, är inte det att skuffa undan frågor som rör kvinnor utanför politiken? De andra två håller till viss del med henne. Det har ofta fungerat så, men det har även lagt en grund för systerskap inom partiet.

Gudrun Schyman gör en historisk analys av skillnaden på Centerns kvinnoförbund som hon menar alltid haft en stark ställning, och arbetarrörelsens som snarare blivit ett bihang. Detta menar hon beror på bondekvinnans självklara plats i produktionen, medan arbetarkvinnans plats i kollektivet genom åren varit betydligt mer ifrågasatt.

Det skojas friskt under hela samtalet, Schyman slänger en känga till Anders Borg när hon vasst påpekar att det inte räcker med hästsvans för att kunna kalla sig feminist och Monas rosa väska får varma applåder när den plockas fram som kommentar på medias utseendefixering.

Mycket av samtalet handlar om rätten att vara den man är. Att bli bemött som politiker i sin yrkesroll utan kvinnlig som förtecken. Maria Wetterstrand har svårt för etiketten feminist, då hon tycker att det ligger en känsla av att vara förtryckt i ordet.Jag har aldrig känt mig förtryckt, säger hon, snarare tvärt om. Det gullas för mycket, jag vill bli lika elakt bemött i debatten som mina manliga kollegor.

Marias önskan om elak debatt hänger kvar. Hemma igen sätter jag och min kombo på Sånger om kvinnor från 1971 för att hålla kvar stämningen. Måste debatt innebära elakhet? Kan vi inte eftersträva respekt för alla individers åsikter istället? Jag tänker att då kanske fler som inte heter Göran lockas till maktens korridorer? Kvinnorna från ‘71 sjunger att de måste höja sina röster. Jag vill inte behöva höja min röst för att få lika mycket plats, pengar och politiskt inflytande som basrösterna haft genom århundraden.

KLARA STEINVALL, student Mänskliga rättighetsstudier

Lyssningstips

• Vi är många – Ett annat fantastiskt spår från Sånger om Kvinnor, innan Nordman la beslag på blockflöjten:  Sånger om Kvinnor – Vi är många
• P3 dokumentär om Tobleroneaffären – Mediedrevet som  sänkte Mona Sahlins hopp om att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. (Maria Wetterstrands kommentar på dagsläget i frågan: – Det vore pinsamt om kungahuset hann före).
• Maria Wetterstrands Sommarprat från i somras där hon pratar om frihet, jämlikhet och vad hon egentligen tycker om Mona Sahlin.