Alldeles frivillig litteratur

Av Klara Steinvall, student MRS Lund

Det ena leder ibland till det andra, och i det här fallet började det med Nat. Nat som när han inte rökte sina egenrullade fags runt knuten försökte lära oss ett och annat om det stora landet i väster. Vi fick de förenta staternas historia i Youtube-format. Vi fick lyssna till Billy Graham och Malcolm X. Sedan fick vi läsa själva. Efter tjugo förvirrade sidor enades klassen om att det här var nog inte vilken lunta som helst.

Det var Toni Morrisons Song of Solomon som Nat ville att vi skulle läsa. En historia om en släkt som likt så många andra mot sin vilja fortsatt sin saga i en världsdel långt bort från sina rötter. Om Milkman Dead, hans familj, och det identitetspussel som ett liv innebär. Djupgående teman, klara karaktärer och ett rikt symbolspråk gjorde att när vi väl hade fått tag på första tråden i i Morrissons väv var allt vi ville att få vända sida och få tag på nästa. Song of Solomon är en roman om mycket, men kanske allra mest om befrielse och fångenskap. Om de svartas fångenskap, kvinnans fångenskap, familjens fängelse och den egna föreställningsvärlden som fångvakt. Som kontrast och symbol för befrielsen använder sig Morrison av Hagar, Milkmans förunderliga och förskjutna faster som saknar navel och kan flyga med fötterna på jorden.

Någon månad senare skulle jag av en ytterst tråkig anledning åka ensam till London och högg i kiosken på stationen en pocket som Oprah, enligt en dekal på framsidan, rekommenderade mig. Boken har sen dess blivit film, heter The Help i originalspråk men fick i den svenska översättningen heta Niceville. Efter tio sidor blir jag tvungen att bläddra tillbaka, var inte det här en historia om Amerika på 1960-talet? Det skulle lika gärna ha kunna varit 1860. Det samhälle som skildras genom Aibileen och Minny, två svarta hushållerskor i Jackson, Tennessee får en att fundera över om the emancipation proclamation 1863 verkligen är en händelse att lägga på minnet. The Help är ingen roman av Song of Solomons kaliber, att hushållerskorna finner en frälsare i en väninna till sina arbetsgivare gör att historien tappar sitt perspektiv en aning. Skeeter som den vita överklassflickan med skrivarambitioner heter gör sig själv till språkrör för de svarta kvinnorna som riskerar livet genom att berätta sina historier och drar sen själv till New York. Filmatiseringen är ännu mer schablonartad, boken är dock ändå läsvärd.

Det finns en liten bokbytesbod i Folkets Park i Malmö och där hittade jag för ett tag sen en föregångare till de ovan nämnda. Onkel Toms stuga orsakade ramaskri när den utkom 1852. Med sin snyft-roman om den fromme och ödmjuke till det yttersta slaven Tom lyckades kväkaren Harriet Beecher Stowe bilda opinion för slaveriets avskaffande, och abolitonismen fick fart på allvar. När hon under rasande inbördeskrig fick träffa president Lincoln lär denna ha yttrat ”så det här är alltså den lilla damen som startade det stora kriget.” Idag är Onkel Toms stuga kanske snarare ett stycke historia än en strålande roman, men är man lagd åt det hållet kan man nog fälla en eller annan tår.

Den afroamerikanska kampen för medborgerliga rättigheter är en stor pusselbit i de mänskliga rättigheternas historia. Vill man få den serverad på ett synnerligen njutbart sätt rekommenderar jag alltså:

  • Song of Solomon från 1977 av Toni Morrisson
  • The Help från 2009 av Kathryn Stockett
  • Uncle Tom’s Cabin från 1852 av Harriet Beecher Stowe

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s