Brister i intervjuprocessen – ett hot mot personlig säkerhet?

Av: Mei Chang Connie Tran, student Mänskliga rättighetsstudier

Läs hela artikeln i PDF-format

“Jag har inte fått prata om vad jag har varit med om i mitt hemland”

Ett förvar intill flygplatsen som inhyser alla nyanlända. De förvarstagna tilläts inte lämna dessa hangarbyggnader i väntan på att omplaceras.

Med anledning av dess geografiska placering har Malta under de senaste åren tagit emot stora mängder människor på flykt. Under 2010 tog ön emot näst flest människor i Europa med 19 sökanden per 1000 invånare. De kommer som båtflyktingar med avsikt att söka asyl i Europa och eftersom Malta blir första ankomstland innanför Europeiska Unionens gränser är det också där som asylprocessen ska genomgås. Ovan citat är uttryckt av en person som sökt asyl på Malta. Vittnesmål från flera håll bekräftar personens upplevda brister i intervjuprocessen, som är en central del i asylproceduren. Även om Malta efterföljer de föreskrivna miniminormerna uttalade i Asylprocedurdirektivet, innebär det inte att tillämpningen är utan brister. Vad denna artikel önskar lyfta fram är att det är en sak att anses ha uppfyllt miniminormerna trots brister, men en helt annan sak om bristerna orsakar effekter som kan påverka den sökandes rättssäkerhet under asylproceduren och hota den sökandes personliga säkerhet. Av denna anledning är det allvarligt att det föreligger en risk att Malta bryter mot principen om non-refoulement.

Personlig och rättslig säkerhet

Artikeln utgår från Europeiska Unionens Asylprocedurdirektiv. Direktivet innehåller bland annat miniminormer som ska uppfyllas av en medlemsstat för att säkerställa en rättssäker asylprocedur från inlämningav asylansökan till delgivning av finalt beslut. Frågan som driver den här artikeln och undersökningen av intervjuprocessen är på vilken basis sökanden beviljas asyl på Malta.

Artikeln förhåller sig till två begrepp: rättssäkerhet och non-refoulement. Rättssäkerhet är till för den enskilde individen i avseendet att det innebär skydd av individens rättigheter. Ställda minimivillkor ska efterlevas av staten för att säkerställa den enskildes rättigheter och dessa får inte åsidosätts av godtycklig maktutövning eller för bred tolkning av lagen.

Non-refoulement är en fundamental humanitär princip som stater inte kan reservera sig mot. Principen innebär att en flykting eller asylsökande inte får återsändas till ett territoriums gränser där dennes liv eller frihet hotas eller där det finns risk för förföljelse.

Med stöd av ovan utgångspunkter och empiri från bland annat fältstudier på Malta, avser artikeln att belysa efterlevnaden av de miniminormer i Asylprocedurdirektivet som specifikt rör intervjuprocessen. Utifrån denna basis ämnar artikeln att diskutera vilka risker som föreligger för asylsökanden om skyddsbehoven inte åberopats under intervjuprocessen. Rättssäkerhet diskuteras i relation till huruvida den personliga säkerheten respekteras i den maltesiska asylproceduren, det vill säga om Malta verkar för en rättssäker procedur för att inte bryta principen om non-refoulement.

Avsikten är inte att förmedla en uttömmande bild av tillämpningen av Asylprocedurdirektivet eller Maltas asylprocedur, utan snarare visa på att effekter kan uppstå som följd av brister i tillämpning vilka till syvende och sist kan påverka den asylsökande.

Intervjuprocessen i Asylprocedurdirektivet

En förutsättning för att säkerställa en rättssäker asylprocedur är att se till att den sökande är informerad om sina rättigheter och skyldigheter och om vad han eller hon kan förvänta sig under asylproceduren. Att få information bereder möjlighet för den asylsökande att vara förberedd inför varje fas i proceduren. Säkerställandet av rättssäkerhet innebär även att förmedla att den sökande har bevisbördan att lägga fram samtliga skäl för skyddsbehov.

Vad gäller bedömningen av skyddsbehov är det ålagt medlemsstaten att säkerställa att en korrekt prövning görs. Asylskälen ska bedömas på individuell basis samt på ett objektivt och opartiskt sätt. För att kunna göra en ”korrekt” prövning förutsätts dock att medlemsstaten får fram ett fullgott underlag. En grundförutsättning för detta är att låta den asylsökande komma till tals och berätta om sina asylskäl under personlig intervju innan beslut fattas i asylansökan. Med hänsyn till eventuellt behov av sekretess mellan familjemedlemmar föreskriver direktivet att dessa intervjuer normalt ska genomföras utan att familjemedlemmar befinner sig i samma rum. För att kunna inge förtroende till den grad att den sökande vågar berätta om sina skyddsbehov betonar direktivet även att den personliga intervjun ”skall genomföras under förhållanden som garanterar tillbörlig sekretess”.

Inför asylutredningen är det även ålagt medlemsstaten att ”vidta lämpliga åtgärder för att se till att personliga intervjuer genomförs under sådana förhållanden att sökandena kan lägga fram skälen för sina ansökningar på ett heltäckande sätt”. En av åtgärderna för att infria detta är att utse en tolk för att ”garantera en fungerande kommunikation mellan sökanden och intervjuaren”. Dock behöver det inte kommuniceras på det språk som sökanden föredrar om den sökande kan förstå eller kommunicera på annat språk.

Vidare, för att säkerställa god intervjumiljö ska intervjuaren, om möjligt, därutöver ta hänsyn till de personliga och allmänna omständigheterna som ligger bakom en ansökan samt till sökandens kulturella ursprung eller utsatta ställning. Hurdan är den faktiska intervjuprocessen?Asylprocedurdirektivet tar hänsyn till de flesta aspekter i en asylprocedur. Vad som dock visar sig i Maltas fall, är att den inte följs till punkt och pricka.

Direktivet säger uttryckligen att en medlemsstat inte får ”hålla en person i förvar endast av det skälet att han eller hon är asylsökande”. Trots det tas samtliga migranter i systematiskt förvar vid ankomst till Malta med stöd av en äldre immigrationslagstiftning som betraktar irreguljär immigration som ett administrationsbrott. Enligt frivilligorganisationer på Malta, informeras asylsökanden kort därefter om asylproceduren i grupper på förvaret. Nämnvärt är att denna uppgift går isär då intervjuade före detta asylsökanden uppger att information uteblev under deras asylprocedur.

Samtliga asylsökanden ombeds fylla i ett förberedande formulär i vilket personliga uppgifter och eventuella skyddsbehov uppges. Sökanden förväntas fylla i blanketten på egen hand, men det händer att landsmän hjälps åt om analfabetism föreligger. Detta formulär utgör sedan underlag inför en personlig intervju med ansvarig myndighet, the Refugee Commissioner, under vilken asylsökande förväntas ge en mer heltäckande bakgrund till flykten och skyddsbehoven som förhindrar ett återvändande till hemlandet.

Inför intervjuerna meddelas det att sekretess föreligger men enligt uppgifter från genomförda intervjuer med sökanden och frivilligorganisationer, förhörs äkta makar ofta under samma intervjutillfälle. En annan oroväckande uppgift är att andra förvarstagna landsmän ofta används som tolkar under intervjun. Det framkommer även att det är vanligt förekommande att intervjuerna genomförs på förvaren, eftersom asylsökanden inte släpps ut ur förvar förrän beslut meddelas. Detta är av särskild vikt eftersom förvaren inte erbjuder en intervjumiljö som garanterar tillbörlig sekretess, vilket försvårar möjligheten för den sökande att lägga fram skälen för sin ansökan på ett heltäckande sätt.

Avsaknaden av tydliga ordalydelser

Den personliga intervjun är en central del av asylproceduren. Det är dessutom oftast det enda tillfället för den sökande att berätta om sina skyddsskäl i den maltesiska asylproceduren. Det är därför av yttersta relevans att asylsökanden känner sig trygga med att berätta om sina förföljelserelaterade skyddsbehov.

Av denna anledning är det bekymmersamt att uppgifter går isär om vilken information sökanden får om vad som fordras under asylproceduren. Om sökande inte får information om vad som fordras under asylproceduren, eller vilka uppgifter som kan utgöra asylskäl innebär det en risk att skyddsbehov inte framkommer i formuläret. Om en sökande faktiskt vill uppge förföljelserelaterade skäl, men inte vågar på grund av att en landsman hjälper till eller att deras make eller maka sitter bredvid, innebär det att maltesiska myndigheter inte får möjlighet att bedöma de riktiga asylskälen. Om detta innehållsfattiga formulär sedan är det enda underlaget för en intervju som genomförs på förvaret med en landsman som tolk, är frågan: När ska den sökande få en reell chans att få berätta om sitt skyddsbehov som är knutet till förföljelserisken? Innebär dessa brister att Malta inte lever upp till direktivets miniminormer?

I detta sammanhang är det av vikt att avsätta fokus till att begrunda vad direktivets ordalydelser faktiskt föreskriver. Direktivet säger att ”lämpliga åtgärder” ska vidtas för att genomföra intervjun, men har detta de facto gjorts med tanke på att intervjuer genomförs på förvaret? Garanterar Malta ”tillbörlig” sekretess så långt det är möjligt med hänvisning till att det inte finns andra alternativ då den sökande sitter i förvar? Innebär avsaknaden av specifika krav på tolk i direktivet att det finns utrymme att använda sig av andra än auktoriserade tolkar, så länge personen kan förse intervjun med en fungerande kommunikation?

Vad dessa frågor tangerar är ett behov av förtydliganden i miniminormerna eftersom det i Maltas asylprocedur blir uppenbart att avsaknaden av gränser orsakar utrymmen för tolknings- och handlingsfrihet. Vagheten i ordvalen sätter nämligen inte gränser för när en medlemsstat nyttjar godtycklig maktutövning eller brukar för bred tolkning av lagen.

Detta stora tolkningsutrymme innebär att det kan anföras att Malta faktiskt förser den sökande med en rättssäker asylprocedur trots att tillämpningen av miniminormerna inte är felfri. Det saknas med andra ord belägg för att med bestämdhet hävda att Malta de facto brister i sin efterlevnad av direktivets miniminormer. Däremot ska bristerna förstås och granskas i ett annat ljus om de bidrar till effekter som påverkar den asylsökandes rättssäkerhet och personliga säkerhet. För vad innebär det för den sökande att inte ha fått berätta om sina förföljelserelaterade skyddsbehov?

Bristernas effekter – allvarliga hot?

Vad som inledningsvis bör understrykas är att efterlevnaden av miniminormerna även är högst beroende av den sökande. Med tanke på att bevisbördan ligger hos den asylsökande, är det ett huvudbry för alla mottagarländer (inte bara Malta) att det alltid föreligger en risk för att asylsökande inte vill eller vågar berätta om sitt skyddsbehov. Orsakerna till detta är olika. Vad som dock framkommit rörande Malta är att det utöver den sökandes ovilja eller oförmåga att berätta även kan bero på Maltas brister att tillgodose en rättssäker intervjuprocess som möjliggör berättandet av individuella förföljelseskäl.

Vad som är egendomligt är att majoriteten av asylsökanden, varav de flesta kommer från svårt konfliktdrabbade länder som Sudan, Eritrea och Somalia, beviljas någon form av skyddsstatus trots ovan nämnda brister i intervjuprocessen. Statistik från 2010 visar exempelvis att 60 % beviljades någon form av temporär status på Malta. Att majoriteten av sökanden är från ovan nämnda länder kan vara en förklaring till varför procentsatsen för beviljade tillstånd är hög. Samtidigt är det, i sådant antagande, anmärkningsvärt att endast ca 13 % beviljades flyktingstatus medan ca 47 % beviljades subsidiärt skydd under 2010. Är den låga statistiken över beviljade flyktingstatus en reflektion av intervjuprocessens brister i mån om att de som har starkast skyddsbehov inte vågat berätta om sina förföljelserelaterade skäl och istället beviljats subsidiärt skydd?

Den naturliga följdfrågan är sedan om den höga statistiken av subsidiärt skydd reflekterar en bedömning som är mer baserad på hemlandets situation än den individuella bedömningen av skyddsbehov, med tanke på att de flesta sökandena är från svårt konfliktdrabbade länder?

Anledningen till att det är av vikt att undersöka på vilken basis sökanden beviljats asyl är att individuella förföljelserelaterade skäl är inte alltid av övergående natur. Och framför allt är det av vikt att bli påmind om att Maltas tillstånd är tillfälliga. Detta faktum innebär att det finns en förväntan att personerna ska återvända när det är möjligt, vilket orsakar ett allvarligt problem. Vad artikeln påtalat är att det kan bero på flertalet faktorer till varför en sökande inte kan eller vill uppge sina förföljelserelaterade skäl. Oaktat skälet innebär det att maltesiska myndigheter kan vara omedvetna om att individuella förföljelserelaterade skäl ens föreligger. Ansvarsskyldigheten i hur bedömningen ska göras inför ett återsändande blir därför en helt annan än om den sökande hade haft flyktingstatus.

Undanhållandet av individuella förföljelserelaterade skäl kan, som ovan nämnt, resultera i att en sökande beviljats skydd på grund av situationen i hemlandet. Bedömningen av behovet av skydd kommer därför under sådana förhållanden att ändras i takt med hemlandets utveckling. När situationen stabiliserats kommer Malta att uppmuntra eller kanske till och med tillämpa tvångsåtersändande till hemlandet.

Som sagt tidigare har artikeln inte haft för avsikt att vara uttömmande i bilden av tillämpningen av direktivet eller Maltas asylprocedur, men utifrån vad som presenterats kan det med oro hävdas att Malta tillämpar för godtycklig och bred tolkning av direktivets redan vaga miniminormer, som orsakar brister i rättssäkerheten i intervjuprocessen. Oron bottnar i att det inte kan uteslutas att de identifierade bristerna i sin tur kan orsaka effekter som påverkar den sökandes personliga säkerhet. Framför allt bottnar det i att sådana förhållanden inte kan utesluta risken för att sökanden faktiskt skickas tillbaks till hemlandet där risk för individuell förföljelse föreligger. Det kan därför heller inte uteslutas att det då föreligger en risk att Malta bryter mot principen om non-refoulement.

Avslutande ord

Artikelns syfte har varit att belysa hur miniminormerna i Asylprocedurdirektivet rörande intervjuprocessen tillämpas av Malta. Utifrån empiri och kontext har det kunnat anföras att det finns brister i Maltas tillämpning av direktivet. Detta faktum innebär emellertid inte nödvändigtvis att Malta inte lever upp till direktivets miniminormer.

Oaktat det positiva faktumet att Malta beviljar majoriteten av sökanden tillfällig skyddsstatus, vill artikeln framhålla att frågan om återsändande är oundviklig med tanke på att samtliga status är temporära. Om den sökande inte vågar eller kan åberopa de riktiga individuella förföljelserelaterade skyddsbehoven föreligger det en sannolikhet att den sökande beviljas ett subsidiärt skydd. Under sådan omständighet kan det inte uteslutas att den sökande riskerar att skickas tillbaks när situationen i hemlandet stabiliserats. Den personliga säkerheten skulle i så fall hotas och Malta skulle även i detta avseende riskera att bryta mot principen om non-refoulement.

Slutsatsen som därför dras är att asylprocedurdirektivets ordalydelser rörande intervjuprocessen ger utrymme för tolknings- och handlingsfrihet och det kan argumenteras för att den nuvarande maltesiska asylproceduren lever upp till direktivets miniminormer. Vad en studie (bland annat fältstudier) av den faktiska intervjuprocessen däremot visar är att tolkningsfriheten kan påverka den asylsökandes rättssäkerhet och personliga säkerhet. På grund av detta föreligger en risk för att bryta mot principen om non-refoulement.

Om den fria tolkningen därför kan orsaka brister i efterlevnaden, som riskerar den asylsökandes personliga säkerhet och framför allt kan bana väg för att bryta mot principen om non-refoulement, bör det vara en övertygande indikation som talar för att det är angeläget att se över ordalydelserna i miniminormerna för att säkerställa att människor inte far illa som asylsökanden.

This entry was posted in Student essays, Uncategorized. Bookmark the permalink.

1 Response to Brister i intervjuprocessen – ett hot mot personlig säkerhet?

  1. Pingback: Europa inför rätta med hjälp av Tamirats berättelse « Jakten på berättelsen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s